Tema Brott

Vem lägger ut gift i naturen i syfta att döda varg?

I fråga om illegal jakt på varg utanför renbeteslandet, pekar det mesta i en och samma riktning, både vad angår medel, motiv och möjlighet, vilket Brottsförebyggande Rådet klart visat i sin rapport "Illegal jakt på stora rovdjur – Konflikt i laglöst land?".
Enlig den rapport är det inom jägarkollektivet som förövarna bör sökas.
Det finns även fakta som klart pekar i den riktningen, när det kommer till frågan om giftåtel.

Fälla för björn som hittads i renbetesområdet.
Gillrad med kött och bundet till ett trä.
När björnen drar ner lappen för att komma åt köttet,
så spetsas den på armeringsjärnen.  
Gravt sjuka människor som tänkt ut ett sånt vidrigt tortyrredskap.

I Norge har fyra personer under de senaste åren blivit dömda för utläggning av gift i syfte att döda varg.
Alla dessa fyra har det gemensamt att jakt med hund är en stor del av deras liv.

Två personer, 48 och 39 år gamla, som dömdes i två instanser för att ha lagt ut kött innehållande giftstoffarna carbofuran og warfarin i området runt Sør-Odal, beskrivs som ivriga jägare som driver jakt delvis professionellt.
48 åringen som blev fråndömt rätten att bedriva jakt i fem år, arbetade samma år, efter det att han blivit dömt för brottet, som jaktledare för en större markägare, Nils Cato Aal, som bland annat säljer exklusiva guidade jakter på älg till många av toppnamn inom Norsk finans och kändisvärld .
48-åringen blev även dömt att betala 30 000 i böter till statskassen.
En annan ivrig och erfaren jägare från området, Ole Magne Skarphol, startade en insamling inom jägarkollektivet i Odal, som betalade ut ett inte känt belopp till de två dömda jägarna.

Juli 2000 hittade man flera köttbitar preparerat med det mycket giftiga insektmedel isofenfos i området kring Aurskog-Høland.
Två jägare, 62 och 68 år, båda hemmahörande i området, dömdes sedan till 30 dagars betingat fängelse vid Nes herredsrett för brottet, men 68 åringen blev sedan frifunnit vid Borgarting lagmannsrett, medan straffet där blev skärpt till 21 dagars obetingat fängelse, fråndömelse att bedriva jakt och fångst under två år och 3000 kronor i rättegångskostnader för 62-åringen, som var den man hittade fingeravtryck efter på en plastpåse med förbindelse till brottet.
Mannens överklagelse till Högsta Domstolen blev avvisat.

Upphittade giftåtel i vargområden   2009 Elverum Norge Alfaklorolyse 2008 Ore Älv Cyanid 2008 Fåsås fäbod Dalarna Cyanid och Warfarin 2008 Furudal Dalarna Cyanid 2005 Malung Dalarna Glykol 2003 Furudal Dalarna Cyanid 2003 Glaskogen Värmland Warfarin 2003 Åmot Gävleborg Glykol 2002 Kongsvinger Norge Carbofuran og Warfarin 2001 Sör Odal Norge Carbofuran og Warfarin 2001 Koppang Norge Isofenfos 2001 Setskog Norge Isofenfos Källor: Viltskadecenter Rapport 1/2008 tabell 5 sida 24 Diverse tidningar

Opinionen inom jägarkåren lokalt inför, under och efter domsförhandlingarna var mycket hatisk, med stöd för de tilltalade och mot polis, myndigheter och mot det vittne som sett båda männen i området där giftåtlarna senare blev funna.  Så här skriver försteadvokat Rune B. Hansen på Norske Økokrim:

"Personen som opprinnelig tipset om giftutleggingen i Setskog har fått merke dette. Han har mottatt en rekke sjikanøse telefonsamtaler, blitt hengt ut i lokalavisen og endog funnet begravelseskrans i sin oppkjørsel. Politiet må være klar over hva et vitne i disse sakene risikerer av sosiale sanksjoner og utfrysning. Selv om ingen i jegermiljøet i Setskog sto frem og støttet giftutlegging, rammet vreden i lokalmiljøet hovedsaklig politiets kilde og ikke siktede."

Som det framgår här, så finns samtliga de skyldiga till dessa brott inom jägarkollektivet och dessutom har de skyldiga fått både stöd för sina brott från jägarkollektivet genom pengainsamlingar men även genom hot och trakasserier mot de som ställd upp som vittnen, och fortsatt förtroende och acceptans för de dömda både i den lokala jägarmiljö och från de markägare som anställer dessa jägare som jaktguider.

Jägare, renskötare och markägare måste också ta ett ansvar

Så här skriver Brottsförebyggande Rådet i sin rapport:

"När vi genomfört undersökningarna har kritik ofta riktats mot oss att vi pekar ut och svärtar ned jägarkåren. Vi har hela tiden varit mycket noga med att betona att gärningspersonerna består av en mycket liten grupp.
Våra kritiker borde i stället ta till sig att denna lilla grupp finns inom de egna leden. Det är inte några utomstående personer som ägnar sig åt illegal jakt. Ser vi till de meddelade domarna, oavsett om de är fällande eller friande, är gärningspersonerna jägare, markägare eller renskötare.
Majoriteten av de personer som figurerat i förundersökningarna har löst jaktkort.
Det tål att upprepas, genom lagakraftvunna domar, med de höga beviskrav som domstolar prövar ansvarsfrågan i brottmål, har jägare, markägare eller renskötare fällts till ansvar för grova jaktbrott på rovdjur.
De genomgångna förundersökningarna, som uppgår till 344 stycken, motsäger inte en verklighet där personer på lokalorten begår brott och att de går att söka i samma led som de som hamnat inför domstol, det vill säga jägare, markägare eller renskötare. Den illegala jakten är därför en fråga och ett ansvar för jägarna, renskötarna och markägarna som kollektiv, inte minst för deras organisationer."

Men tar organisationerna sitt ansvar?

Ett tydligt exempel på att man inte gör det, är när det i Värmlands Folkblad rapporteras om två hundar som döda efter att de ätit något de hittade i skogen, så gör Jägareförbundet Gunnar Glöersen allt för att låta läsarna förstå att han är mycket osäker på att det finns några fall alls där någon lagt ut gift i naturen för att döda varg.

"– Det finns ett par fall i Dalarna tror jag och kanske något i Värmland där någon lagt ut gift" 

" Tror jag" och "kanske".
Det är direkt tragiskt när sånt kommer från den figuren.
Han, Gunnar Glöersen är rovdjursansvarig på Svenska Jägareförbundet, han var Jägareförbundets representant i den statliga rovdjursutredning och han är Jaktvårdskonsulent och besiktningsman på Länsstyrelsen i Värmland med vilka han har kontakt nästan dagligen.

Och han vet inte, vad alla andra med den bakgrund skulle veta, nämligen att det varit många sådana fall, och det i både Värmland och den närmaste omgivningen.
I alla fall är det vad han försöker att pådyvla läsarna.
Han borde, om han och hans förbund hade tagit på sig något ansvar alls för att bekämpa denna kriminella verksamhet, i stället ha sagt: 
–Vi har haft flera fall med förgiftade åtel Dalarna och i andra län och minst ett fall här i Värmland samt flera precis på andra sidan om landsgränsen!

Vidare så står det i BRÅs rapport:

"Ska den illegala jakten minska och ska diskussionsklimatet sansas, måste de etablerade jägarna, renskötarna och markägarna ta sin del av ansvaret och både centralt och lokalt isolera dem som begår brott. Med en förändrad rovdjurspolitik där statsmakterna går dessa grupper till mötes bör det vara fullt möjligt att få organisationerna att bli aktiva brottsförebyggare. Hur jägarorganisationerna väljer att skildra rovdjursfrågan har också betydelse för den illegala jakten."

Och det är precis här Jägareförbundets Gunnar Glöersen återigen visar vad han, hans förbund och stora delar av jägarkåren egentligen går för.

• Man tar inte sitt ansvar för frågan.
• Man gör intet för att isolera de personer som utför dessa brott.
• Man gör intet för hjälpa till att sätta dessa kriminella individer bakom lås och bom, tvärtom.
• Man förklenar problemen med den illegala jakten och de fall med giftåtel som bevisligen har varit.

Men Brå är också på villovägar, för trots att myndigheterna gick de lokale jägarna tills mötes med tillstånd till skyddsjakt på en varg i området, så sköts en varg olagligt i Äppelbo innan ens skyddsjakten börjat och trots att Alliances har lovat att förändra rovdjurspolitiken och den statliga utredaren gick helt på jägarnas linje, så fortsätter en liten grupp inom jägarkåren att lägga ut giftåtel.

Och denna lilla grupp inom kåren kommer att fortsätta med detta tills det att sista vargen har försvunnit eller tills det att jägarna bestämmer sig för att sätta ner foten ordentligt och börja skaka bort dessa vidriga löss som i dag finns i jägarpälsen .

Två citat från jägare, hämtat från Brås rapport som illegal jakt, som visar att många jägare troligen känner till fall av illegal jakt men inte törs berätta eller mer eller mindre stödjar ett sån beteende.

Oscar: I mitt jaktlag är vi 30 man och när vi är ute och jagar säger vi ju
ingenting men i stugan på kvällen så… Och då är det ju så att de mest aggressiva de hörs ju hela tiden och de andra de tiger… För att man är rädd…
Rädd för att visa sin åsikt. Så starkt är det. Om du skulle sitta med så skulle du kunna tro att det bara är jag som är av annan åsikt, men om du sedan pratar med enskilda jägare ja, då tycker de kanske att vargen ska få finnas om det ändå går att fortsätta att jaga. Men det vågar de inte säga. Man är rädd för att bli utfryst.
Vuxenmobbing finns ju överallt.
Normen är att man som jägare ska vara mot vargen och mot rovdjurspolitiken.
Rovdjur är ett hot mot jakten och det är en inskränkning. Jag har flera kompisar som jagar på andra ställen och som har ett jättestort intresse för djur och natur och rovdjur också, och de säger att:
"Nej, jag törs inte säga något."
Och då kan du ju tänka dig att om det är så mycket tigande när det gäller en åsikt… Hur är det då när någonting har hänt?

"För fem år sedan kom upptaget redan efter 10, 15 sekunder. Sedan var det full jakt. Nu tar det 45 minuter till en timma innan någonting händer. Och detta är ändå en av Sveriges mest viltrika marker. Det är lon som gör det. Enbart lon", berättar Kalle. Jag undrar vad han skulle göra om det kom ett lodjur borta i skogsbrynet nu. "Jag skulle aldrig skjuta! Aldrig! Tvärtom, det skulle vara hedervärt och stort att få se och uppleva det," säger han genast, men fortsätter sedan: "Men om det skulle hända något på jakten så håller man tyst om det. Helt klart. Man pratar med dem man litar på i laget och så löser man problemet. Jag tycker inte att det är konstigt att det händer. Alltså, lillebror kan inte försvara sig mot lo så man chansar inte." (lillebror = hunden)
 

(c) Vargreviret